yougottaseethis

Nu ska jag överraska alla med att baka lussekatter, så när de kommer hem så kommer det finnas en massa fina små saffranskissar att äta upp!


Är jag snäll? Ja, precis jag det jag trodde.

Nu är det tema på personer som i sina serier inte drar sitt lass och bara finns och gör samma saker om och om igen, usch och blä sånt tycker vi då icke om! Nu pratar vi alltså om karaktärerna, inte själva skådespelarna!

1. Quinn (Dianna Agron) från Glee
Så grinig, så surig och så ogin mot alla andra! Jaajaa du fick barn och blablabla men sluta sura och vara otrogen och gör något vettigt. Så fort Quinn agerar så är det alltid en grinig reaktion mot något annan som hon tycker är helt rättfärdigad. Nu får du sluta vara otrogen och tjura över att du inte får ha Cheerios-uniform längre.




2. Adrianna (Jessica Towndes) från 90210
Var drogberoende, fick barn, grinade, gjorde bort sig, stal en död killes låtar, blev känd, blev uppblåst, blev förnedrad, grinade ännu mer, skittaskig mot Javier, ännu taskigare mot Silver. En liten snabb resume över Adriannas bedrifter i serien, nu önskar jag att hon kan få bidra med lite mer djupa konflikter (om jag gör mig själv förstådd). Det känns ju som hon mest är med så att hon kan stå för alla superkonstiga drama-grejer.




3. Mike (James Denton) från Desperate Housewives
Men hallå, vad har Mike för patos nu för tiden? Det enda han verkar finnas till för är att gräva ner lik? Han får ju knappt en scen där han säger mer än typ fyra meningar. Snooze-alert, Mike! Dra ditt strå till housewives-stacken och bidra med lite spännande maskulin-rörmokare-drama.




4. Bonnie (Katerina Graham) från Vampire Diaries
Men hallå, vad har hänt med Bonnie? Nu börjar det faktiskt bli liiite tjatigt med "hej jag är en häxa men inte så jättebra fast jag försöker ändå och får näsblod och typ dör". Kan hon inte få någon mer spännande historia än det som tidigare har varit? Förut var det Caroline som var den lite småonödiga i serien, men nu har ju även hon fått massa bra scener och en intressant historia. Gör om, gör rätt Bonnie.




5. Charlie (Kaylee DeFer) från Gossip Girl
Så tråkig, så ointressant. Ingeeen bryr sig, sluta hålla på med Nate och låtsas vara en i släkten och åk bort till något land far far away.

Jag har aldrig riktigt fattat det fantastiska med Twitter, men nu har jag verkligen hittat den absolut bästa på att twittra, Mark Levengood!

Så himla roliga och finurliga tweets som gör att jag fnissar mig igenom mina suupertrista föreläsningar.

En tjej i min klass är ett medium, och idag så frågade hon om jag ville veta lite av vad hennes andar hade sagt till henne om vad som skulle hända mig. Givetvis så sa jag JA, jag älskar sådanadär saker! Fast jag sa först nej om det var något hemskt, typ att någon ska bli sjuk eller så, för då vill jag verkligen inte veta men hon garanterade att det bara var trevliga saker som hon fick reda på.

Först fick jag reda på att jag tydligen ska träffa min blivande pojkvän snart (andar är tydligen inte superbäst på tidsuppfattning men snart var i alla fall ja, snart) och sen berättade hon massa smådetaljer om hur vi kommer att träffas. Sen så pratade hon om att jag måste vara öppen för händelser och släppa på kontrollen för då kommer det att hända bra saker.

Så det var ju verkligen bara trevliga nyheter! Hon ska göra en läsning nästa vecka, jag vill att hon ska kolla om det kommer gå bra med att få jobb och skaffa körkort, eller om andarna säger någonting annat skojigt. Jag är inte sådär supermegatroende på att allting som medium säger men det är ju ändå kul att hon kunde ge en massa detaljer, så om DET stämmer så vore det ju lite läskigt!

Hemkommen från ett aerobicspass, det gick väl sådär om jag ska vara ärlig. Nu när alla stegen sitter så har jag inget att tänka på så då flyr tankarna åt alla olika håll, men aldrig åt själva passet. Får nog variera upp träningen med typ mer intervallträning osv.

Sen blev det en skiitgod LCHF-kycklinggryta med massa squash och gurka och nu är det tedags framför Top Model och Desperate Housewives. Tjej-tv, mhhmmm absoluuut!

Dagens blir ett tips för jag har lyssnat mig halvt döv på Maria Menas nya skiva, Viktoria, och den är så gaaalet bra! Rekommenderar den till var och en person på vårt runda klot. (Dessutom är det fint att ha en skiva som man kan lyssna sönder på innan det är helt okej att börja med julmusiken)

Jag tycker verkligen tat One Tree Hill har blivit helt galet tråkigt nu för tiden, mycket på grund av att 50% av handlingen (Lukas och Peyton) helt har försvunnit. Jag är INTE intresserad av andras tråkiga förhållanden. Men det absoluuut tråkigaste paret och som dessutom har det segaste manuset är verkligen Quinn och Clay. Det enda de har att säga till varandra är hur mycket de älskar varandra, ställer upp eller något om deras framtida sexplaner.  




Quinn och Clay - tråkigast i Tree Hill?

Skulle egentligen haft föreläsning under förmiddagen men jag struntade i den. Har en jättejätteirriterande huvudvärk på grund av LCHF-kosten och dessutom ska vi bara ha föreläsning om sånt jag redan vet. Att man får huvudvärk och såna grejer var tydligen rätt vanligt i början, för det är så mycket socker i mat som man inte vet om så att kroppen får en pytteliten smärre chock när man bara slutar med allt.

Har ni egentligen tänkt på hur många serier som finns där det existerar en liten rödtott? Därför blir det nu topplistan med temat på rödtottar vi minns och älskar och som dessutom gör serierna liiite, litee bättre!

1. Willow från Buffy och vampyrerna





2. Jessica från True Blood



 


3. Bree från Desperate Housewives





4. Emma från Glee





4. Joan från Mad Men






Bubblare:
Kate från Private Practive
och Arlene från True Blood

Två väldigt snygga kvinnor som med lite fin hjälp av hårfärgning också har tagit klivit in till the land of the rödtåtts.

Nördarna Graeme (Simon Pegg) och Clive (Nick Frost) är äntligen i USA för att göra sin efterlängtade roadtrip till alla underliga UFO-platser. Men utanför Area 51 så stöter de på utomjordingen Paul (Seth Rogen) som de tvingas att hjälpa. I nästan 60 år så har Paul bott i en anläggning vid Area 51 men är nu på flykt därifrån och Graeme och Clive blir oundvikligen indragna i en jakt där de jagas av både FBI men också en galen fundamentalist som är på jakt efter sin dotter.

Som de flesta av er säkert redan vet så är Hot Fuzz min absoluuuuta favoritfilm, jag kan typ alla repliker och garvar fortfarande åt den trots att jag nog har sett den typ 10 gånger. Så när Paul låg där i hyllan på Hemmakväll så var det typ 1,1 sekunders tankeverksamhet innan jag snappade åt mig den. Men ack och ve. Problemet är inte att filmen är dålig, den är faktiskt helt okej och väldigt rolig då och då, problemet är att jag hade såna enorma förvätningar på manuset och miljön. Givetvis kan man inte göra en film om utomjordingar, FBI och Area 51 utan att faktiskt vara i USA. Men det blir liksom inte roligt då! Den där finstämda, brittiska humorn finns inte med i Paul. Istället blir det lite flamsigt amerikanskt, vilket enligt mig faktiskt förstör filmens historia och också manus. Kristen Wiigs karaktär blir liksom bara konstig och inte alls rolig, enligt mig. Jag kom på mig själv att under filmen sitta och undra hur mycket bättre filmen hade varit om man hade varit i England istället.

Snyggast: Paul är rolig, ironisk och dessutom väldigt söt. Det är kul med en utomjording som faktist landar någonstans mellan helt normal, istället för "take me to your leader" eller är helt förslappad. Jag trodde faktiskt inte att Seth Rogen skulle passa som rösten för Paul, men han gör ett jättebra arbete!
Saknas: Kristen Wiig är tyvärr inte rolig... Jag hatar att vara den som gnäller men hon är inte rätt skådespelare för den här rollen. Jag vill inte se den hyperkristna, jättesvärande och väldigt underliga Ruth Buggs i den rolltolkning som hon gör. Det.Är.Inte.Roligt.
Fun Fact: Det överdrivet dyra svärdet som Clive vill köpa i början är en hint till Blade, producenterna fick däremot inte tillåtelse att använda sig av den referensen så istället så kallade som det för "The black vampire" och hoppades att filmtittarna skulle förstå det ändå.




Egentligen så är inte Paul varken dålig eller tråkig, det är egentligen bara jag som hade för höga förväningar. Paul får 3½ Allies, jag tycker verkligen att den är sevärd och har något litet extra men den saknar vissa saker för att förtjäna en 4:a!

Eftersom det är fredag och slutet på ytterligare en arbetsvecka så kommer nu en topplista, denna gång med temat på filmer som fått en riktig rolig men också konstig översättning.

1. Ten - Blåst på konfektet
Dudley Moore spelar man med medelålderskomplex som vill ligga med snyggot Bo Derek. I det här fallet så tycker jag nog ändå att BÅDA titlarna är rättså konstiga!

2. The worlds fastest Indian - Citronträd och motorolja
Anthony Hopkins är en nyazeeländsk man med en dröm om att bli snabbast i världens på en gammal Indian motorcykel. Frågan här är ju varför man har valt att översätta en redan fullt förståelig filmtitel?

3. Superman III - Stålmannen går på en krypto-nit
Men haa ha haa, alltså här har vi ju ett klassiskt exempel på svensk översättning där de försökt vara lite roliga och vitsiga. Gick krypo-niten hem, njaaa?

4. My Blue Heaven - Hur jag lärde en FBI-agent dansa merengue
Va...?

         

Efter noggrant tänkande så har jag kommit på att Brit Morgan, som spelar Debbie i tredje säsongen av True Blood, skulle kunna vara Jennifer Anistons hemliga dotter eller något. See likheten gott folk!

Åh vilken fin fredag det här börjar bli! Efter lite seminarium om enkäter så stack jag iväg och fixade luggen, hurraa! Sen hyrde jag lite film på Hemmakväll. Utan någon anledning så fick jag ett tema på dagens tre filmer: action. Saker som sprängs och folk som dör, precis vad jag behöver!

Nu har jag skickat iväg till min lista för vad jag önskar mig i julklapp. Jag kan vara lite (mycket) petig med vissa saker så familjen brukar oftast vilja ha det nerskrivet.

I år blir det här:
Parfym
Mysig filt
Nagelkit
Kläder
Nyttig matlagningsbok
Inredningsgrejer



Här kommer för övrigt en liten tidig julhälsning, haa haa haa vad fint.

Becky Brandon, född Bloomwood, trodde att livet som mamma skulle vara enkelt. Men Minnie, hennes två-åriga dotter, vill inte alls göra det Becky vill. Det går inte att ta med henne till varken Harrods, Harvey Nichols och hon har blivit utkastad från fyra tomtegrottor. Luke och Becky har ännu inte hittat sitt drömhus och fortsätter att bo hos deras föräldrar och när det ekonomiska krisen slår till så inser de alla att de måste börja spara. Men Becky får en briljant idé, hon ska fortfarande försöka ordna en överraskningsfest för Luke, helt gratis!

Trots att det finns många element som inte funnits i de tidigare Shopaholic-böckerna så tycker jag att historien börjar bli lite enformig. Becky och Lukes förhållande eskalerar men så kommer det något/någon som räddar allting i slutet. Det som gör att boken fortfarande är rolig och underhållande är dels Beckys föräldrar och deras granne Janice som lever i sin egna lilla värld och dels att deras dotter Minnie finns med. Om jag ska vara ärlig så förväntar jag mig kanske inte något mästerverk a la Charles Dickens Bleak House när jag läser den här boken, utan det funkar istället bäst när den gör det den är ämnad för: att underhålla.

Snyggast: Jag tyckte att det för en gångs skull var skönt att det inte fanns ett JÄTTEproblem, typ okänd syster som hatar en/arbetskris/Becky och Lukes relation går åt helvete. Det största problemet i den här boken var ju egentligen bara hur Becky skulle, i en tid av ekonomisk svångrem, fixa ihop ett överraskningskalas till Luke utan att han fick reda på det. Det kan ju upplevas som lite ytligt, men jag tyckte det var skönt med en omväxling för en gångs skull för det fanns så mycket andra historier som gjorde boken mer seriöst (Lukes skittråkiga mamma Elinor till exempel)
Saknas: Jag ville ha massa mer av Minnie! Jag blev besviken över att hon inte fick mer plats i historien och jag hade gärna sett att hela överraskningsgrejen kunde tagit mindre plats till förmån för henne. Historien börjar ju med att hon upplevs som oregerlig och Becky är jättenervös över att hon är bortskämd, men sen så glöms det nästan bort. Jag hade velat att Kinsella hade fokuserat mer på Minnie, Becky och Luke som familj istället.

"En mini-shopaholic i mammas fotspår" får 2½ Allies. Ni som har bra minne vet att jag oftast brukar dela ut väldigt höga poäng till Sophie Kinsellas böcker, men den här kändes på något sätt inte lika angelägen. Hade historien fokuserat mer på Minnie och Beckys familj så hade den nog fått högre. Fortfarande en läsvärd bok för er som gillar Shopaholic-serien dock!

Ni fattar själva vilket myyyyys.

En samling krönikor av Marian Keyes där hon förklarar sin kärlek för Kitkat, skor, spa och alla resor hon har varit med om. Det blir både känt och okänt material samt en samling av noveller som hon skrivit.

Alltså, det går ju inte att ogilla Marian Keyes, även i textform. Hon är så öppenhjärtig och mysig att man ofrivlligt sugs in i hennes ubertjejigavärld där skor och choklad är höjdpunkterna på en grå vardag. Extra kul är det för oss läsare som inte har tillgång till de tidningar som hon ofta publicerar sina krönikor i. Men det är inte bara skämt och trams, hon beskriver också sin långa och jobbiga resa från alkohlist till nykter och även de resor hon gjort där hon besökt olika barnhem. Novellerna i slutet känns lite malplacerade, jag hade hellre velat ha fler krönikor men det kan ju vara på grund av att jag inte är en novellälskare.

Snyggast: Ibland är det så härligt att bara kasta sig in i en värld där allting är fokuserat på choklad och skor och killar, speciellt när hon gör allting så lättsamt. Alla böcker behöver inte handla om död och djupare mening, vissa historier får faktiskt kretsa kring lättare och roligare saker i vardagen och då finns det ingen som beskriver det bättre än Marian Keyes.
Saknas: Ibland kan det bli lite tråkigt att bara läsa korta krönikor eftersom man aldrigt riktigt kommer in i en historia. Den här boken är inget som jag rekommenderar som sträckläsning, utan kanske en bok som man läser ett kapitel ur innan man ska sova. Trots att det är indelat i olika teman så kan det ibland känns väldigt "hoppigt" och osammanhängande.

Det är svårt att recensera en bok där det inte finns ett sammanhängande tema och en historia, men jag ger ändå "Tankar från sängkanten" 3 Allies. Den är rolig, tjejig och får mig att fnissa högt mer än en gång.

Idag efter skolan så ska jag äntligen ta mig i kragen och gå och köpa Sophie Kinsellas "Flickan från tjugotalet" och den senaste i Shopaholic-serien. Dessutom så ska jag svänga förbi en frisörsalong och boka en ny tid för min lugg, det blev ju inte så värst bra sista klippningen hee hee.*


*Kan påpeka att jag efteråt gick och köpte en frisörsax på Åhlens och tog saken i egna händer, så missnöjd var jag. Och nej, jag tänker INTE gå tillbaka och be henne fixa till det för jag tyckte inte om hennes klippteknik gör jag mig förstådd om jag säger så?

Den här hösten har verkligen visat bli..problematisk för mig. Jag upplever nya känslor hela tiden och det känns som jag under dagen pendlar mellan vemod och ren och skär gråtmildhet. Det läskigaste är att jag knappt känner igen mina känslor längre. Jag har alltid haft en "äsch det går fint i slutända"-attityd men jag känner att det bara kommer fram när jag är med andra människor. Så fort jag är ensam så måste jag sysselsätta mig med TV, bok, städning eller träning för att kunna undvika att jag ska tänka på mina känslor.

En stor anledning till detta tror jag är att jag verkligen är missnöjd med mitt liv för tillfället. Skolan känns verkligen som ett supertråkigt tidsfördriv (när det väl är föreläsningar), jag jobbar rättså lite och det känns som jag konstant står och stampar på precis samma ställe. Alla andras liv bara rusar förbi och de har spännande och intressanta saker att göra medan jag bara fortsätter vara precis likadan. Jag vet ju att det bara är typ två månader kvar tills jag kan börja söka jobb men att behöva gå runt som ett litet åkerspöke och försöka hitta på sysselsättningar hela tiden börjar bli rättså...eeh ja, enformigt. Det känns som om egen lägenhet, jobb, körkort, pojkvän och allt sådant är så himla nära men jag måste sitta still och ha tråkigt i två månader innan något kommer hända. Idag var jag och klippte luggen och blev supermissnöjd, det slutade med att jag totallackade ur här hemma i något vredesmod, vilket inte alls är likt mig.

Nu blev det djupt, mycket djupare än jag brukar publicera här på bloggen. Men jag har inte velat ta upp det här med någon annan för ja, vad ska de göra förutom att säga att "det är ju inte långt kvar"? Och så har man bara sabbat stämningen en aning med sitt filosofiska psykobabbel. Ibland är det faktiskt bättre att skriva ut lite i text för att rensa systemet.

Just nu håller jag på att läsa Boktjuven, den är riiiktigt bra! (Om jag bara kan bli klar med tentan så jag på riktigt kan få sätta mig ner och läsa klart den)

Fyyfaan jag tror inte mina lår skulle överleva gårdagen. Efter den finfina träningsvärken så bestämde jag mig ändå för att träna lite spinning. För att balansera ut det, ni vet. Ehee hee heee.... Låren värkte från starten och ett tag så trodde jag faktiskt att muskeln skulle gå av eller något. Kanske inte min smartaste plan.

Så när jag väl kom hem igår så la jag mig i soffan och insåg att det var där jag skulle hålla hus tills jag gick och la mig.

Åh men herregud, mina lår....

Värken från min lilla intervallrunda igår blandas med förtjusning att jag faktiskt har lårmuskler som det gör ont i.

Slog över till 3:an igår och kollade lite på Värsta Pojkvänsakademien. Alltså att killarna skulle vara as och helt tröga i huvudet var ju liksom förutsättningen för hela programmet (sen så undrar man ju hur extra tröga de är när de söker in till ett program som kallas för "Sveriges skönaste kille" men men, det tar vi en annan gång).

I programmet var i alla fall otrohet veckans tema, och jag fattar INTE hur tjejerna stannar kvar hos dom här suuuperäckliga killarna? Det värsta var väl när en av dom sa att hon "blir extra ledsen när hennes pojkvän har sex med samma person istället för olika, för då finns det ju något hos den personen som han gillar". MEN VA? Utifrån det utgår jag från att han inte bara varit otrogen mer än en gång, men dessutom med samma person.

Nummer två i idiotpuckotävlingen är en av killarna, som framför alla andra par sa att han inte tyckte att hans flickvän var supersnygg och han skulle ljuga om han sa det, för det finns ju tjejer som är snyggare. Alltså, där kan jag förstå vad han menar för nej, alla i vida världen ser ju faktiskt inte ut en massa Brad Pitts och Heidi Klums men tycker man om någon så blir ju den personen oftast finast i ens egna ögon. Och även om man tycker att det finns snyggare personer är ens partner, så kanske man ska vara tyst om de tankarna när man sitter framför en massa andra par och är med i ett program som baseras på att man redan är ett rövhål.

Nej, jag förstår faktiskt inte hur de här tjejerna ens ORKAR vara ihop med de här puckona? Det hade inte varit mer än rättvist att skicka alla tjejer på en dejt med en normal och sund kille så de får se vad de missar.

Hi hiiii, ser ni vad som åkte ner i brevlådan idag? Inte bara EN, utan hela TVÅ kataloger från H&M. Nu ska jag förlusta mig i kläder och inredning, kanske kan typ ringa in det som jag tycker är fint med en röd penna och lämna framme lite här och där. Pik, nej det tror jag då inte?

Hi hiiii, ser ni vad som åkte ner i brevlådan idag? Inte bara EN, utan hela TVÅ kataloger från H&M. Nu ska jag förlusta mig i kläder och inredning, kanske kan typ ringa in det som jag tycker är fint med en röd penna och lämna framme lite här och där. Pik, nej det tror jag då inte?

Fyffaaan jag var ute och sprang innan, tror hela Brämhult hörde mig flåsa omkring. HUR kan det vara så svårt att springa, eller snarare: lära sig att springa? Jag kör för tillfället på intervallträning för om jag bara springer utan ett mål (eller alldeles för stort mål) så orkar jag verkligen inte. Jag vet att folk säger att man ska mål. vilket jag faktiskt haaaar, men bara springa i evighetens evighet blir typ världens blockering i mitt huvud.

Vi kan väl säga att det är slags cockblock för min motivation.

Japp japp japp, nu har det varit extremt dåligt med uppdateringar, jag veet. Anledningen till det är dels att jag haft temta, dels för att jag varit jättejättegrinig i typ två dagar. Fråga mig inte varför, för jag vet faktiskt inte.

Men nuu så är jag tillbaka!