yougottaseethis

Skriver tenta. Fråga mig inte hur tråkigt det är.

(det är jättetråkigt...)

Jag är trött, uttråkad och jättejävlaskithungrig. Livet skulle ju faktiskt kunna vara en aningen skojigare idag.

Sådär! Nu har jag sökt jobb!

Så nu håller vi fingrarna och ber till Gud, Allah, Vishnu och jultomtem att de hör av sig!

Jag fullkomligt fnissar åt att Alexandria från Top Model säsong 16 säger att hon inte har en dålig attityd och absolut inte vill uppfattas så, när attityden kommer fem minuter innan hemma.

Är hon ironisk? Sarkastisk? Heltrög?

Nu blir det topplista och med ämnet "Familjer som är lite väl...ja, familjära!".

1. Angelina Jolie och hennes bror James Haven
Angelina Jolie drog fram sin lilla plutmun och satte den på sin brors läppar år 2000. Angelina sa att "hon är så kär i sin bror just nu" men båda hävdar att de bara är jättejättebra syskon. Eeeh, jag har jag en jättejättebra relation med min systermen jag tror jag undviker att pussa på henne, precis som vilken normal människa antagligen känner (håller ni inte med här så rekommenderar jag lite lätt terapi och frisk luft).




2. Woody Allen och hans styvdotter Soon-Yi Previn
Woody Allen blev ihop med Soon-Yi runt 1992 efter han och hans dåvarande fru Mia Farrow skiljdes åt. 1997 så gifte de sig och Allen förklarade det hela med "hjärtat vill vad hjärtat vill". Tydligen så ville Woody Allens hjärta snuska till sig lite med kvinnan som han varit styvpappa åt. Ger ju en helt ny mening åt benämningen styvpappa...




3. Morgan Freeman och hans styvdotter E'Dena Hines
Jaha, här har vi en till som gjorde precis samma sak. 2009 skvallrades det om att Morgan Freeman och hans styvdotter hade haft ett tio år långt förhållande med varandra, något som de själva aldrig gick ut och bekräftade. Åh, dessa snuskiga äldre män som aldrig kan låta snoppen vila.

Nu ska jag vara ärlig mot er. Igår gick jag på någon superkonstig matorgie och tryckte i mig både glass och dessutom en meny från Burger King. Kan tamejfan inte beskrivaaaaa det magontet som jag fick efteråt! Låg på mattan med en filt över mig och önskade att jag hade kräkreflexer (kan inte kräkas, det ska mycket till att jag ens ska halvhosta upp något som legat i magen alltså). Sen kom ju givetvis ångesten ett brev på posten.

Så idag är jag tillbaka till mina gamla matvanor, tror inte min mage klarar av mer än så faktiskt. Fast mina cravings efter både glass och pommes frittes, som jag haft i typ flera veckor, är äntligen över. Nu är jag verkligen inte sugen på det, inte ens en liten bit...örk....

Är det underligt att jag inte har den minsta lust alls att se Tintinfilmen? Alltså...det känns ju liksom inte riktigt rätt?

Det är kallare än en isbjörns rumpa och jag ska plaska runt i mitt badkar med en CHIC och en tidning med jultema (jaaa, jag har köpt en!). Ska bara se klart på Sex and the City 2 först.

Dagens filmtips är The Reader som går på 4:an ikväll! Har inte sett den men har hört att den ska vara något alldeles extra, så till det säger vi tjoohooo.

Ska tillbringa min kväll alldeles nergosad i min soffa. Hade helst velat ha något att knapra på men nein nein nein, totalt asketiskt när det kommer till godisfronten. Sitter och väntar på Camelot, börjar defintivt bli min nya favoritserie. Kräver numera svärdfighter och medeltida fasoner på mina fredagar!

Ibland undrar man ju hur kändisar kan få sånadär dynamiska namn som ibland nästan skriker "hej jag är känd". Så nu gör jag en topplista på de riktiga namnen på vissa kändisar.

1. Charlie Sheen - Carlos Irwin Estevez
Jajamensan, Charlie Sheen heter egentligen Carlos (Estevez var ju inte så överraskande eftersom hans bror fortfarande heter Emilio Estevez). Men vad annorlunda det hade varit om det hade kommit upp Carlos Sheen i början på Two and a half men. Lite mer...exotiskt.




2. Jennifer Aniston - Jennifer Linn Anastassakis
Jag vet inte ens hur man uttalar efternamnet, Anastasssaakis? Annastas..? Anast...? Nej, Jennifer, du gjorde nog rätt att byta efternamn faktiskt.




3. Kim Catrall - Clare Woodgate
Snyggisen från Sex and the city heter egentligen något heelt annat, nämligen Clare Woodgate. Måste ju ändå säga att Kim Catrall låter mycket mer...ja, kändis helt enkelt. Tror ju dock hon hade lyckats ändå oavsett om hon bytte namn eller inte.




4. Michael Caine - Maurice Micklewhite
Fnissfnissfniss, det är allt jag säger.




5. Tom Cruise - Thomas Mapother IV
Ja, Tom Cruise låter ju faktiskt lite snyggare än Thomas Mapother IV (som för övrigt låter som något adelsnamn från södern eller nått). Men hela Tom Cruise är ju lite snurrig. Så snygg, men så konstig, ack och ve.




Här kan ni läsa mer om kändisar och vad de egentligen heter. Jag tycker det är ganska roligt att de bara byter namn sådär. Förstår ju dom som redan går under sitt förstanamn och byter efternamn, typ Anniston och Cruise, men kul för dom som byter helt. (Fnissfnissfniss, Maurice Micklewhite, fniss).

Fy jävlar jag var ute och gick i två timmar igår. Därför känner jag att jag kanske kan slappa lite idag, ska ju ändå städa och det är ju också motion hee hee.

För övrigt så stod det en liten låda utanför min dörr och ett sms i mobilen "Det står en liten kaka till dig utanför dörren" när jag kom hem. Då hade fina systeryster svängt förbi och lämnat en kaka hon gjort. Tacktacktack sa jag och fryste genast in den. Jag kan inte ha kakor framme, allt åker in i frysen där de inte går att småäta på. Vilket faktiskt är en metod som funkar, nu har jag snart gått ner hela 5 kg, så nu är jag halvvägs där!

Efter att Jacob Jankowski (Robert Pattinson) förlorar sina föräldrar i en bilolycka så inser han att det inte finns något mer för honom i hans hemstad och ger sig därför ut på vägarna. Till slut så hamnar på en cirkus som styrs av direktören August (Christopher Waltz). August är våldsam och oberäknelig vilket går ut över alla, inte minst hans fru Marlena (Reese Witherspoon). Ju längre tid Jacob stannar kvar på cirkusen ju mer faller han för Marlena, men August är misstänksam och inte nöjd med att hans fru och stjärna skulle tillhöra någon annan.

Ibland undviker jag vissa filmer eftersom jag tycker att skådespelarns privatliv inkräktar allt för mycket på karaktären. Så var det även i det här fallet. Jag valde att inte se den här filmen på ett bra tag eftersom jag tyckte att den fick oförtjänt mycket uppmärksamhet för Robert Pattinson (för nu ska jag vara ärlig, SÅ bra är han inte, så det så!). Men i Water for elephants så lyckas han ändå göra rollen som Jacob trovärdig, dock inte helt utan hjälp från två helt galet bra motskådespelare. Utöver att Robert Pattinson faktiskt kan agera, så blev jag också överraskad över hur väl bearbetad filmen var. Allt från musiken till kläderna andas 20 och 30-tal och det är rent ut sagt riktigt, riktigt bra. Det visuella presenterar alla fördomar som jag vill se i en cirkus, allt från August kläder till clowner och lejon. Dessa små detaljer är det som gör att filmen tar ett kliv från "helt okej" till "väldigt underhållande".

Snyggast: Att välja Christopher Waltz som den våldsamme och oberäknelige August var ju ett rent genidrag! Stackarn har ju fått spela rättså många obehagliga typer, exempelvis superpsykot från Inglorious Bastards, och här är han verkligen i sitt esse! Men det som Waltz också lyckas med är att ge ett djup åt August, som man egentligen bara vill slå i pannan med en stekpanna (sluta vara så jävla läskig och psykopsyko), och man inser ju längre filmen går att han gör allt detta för att i en tid av depression och fattigdom helt enkelt överleva.
Saknas: Jag är lite besviken över slutet om jag ska vara helt ärlig. Jag hade tänkt ett heeelt annorlunda slut, och sen tyckte jag att det blev alldeles för mycket när gubben satt och tjötade loss i slutet. Från att gå till hans tillbakablickar till nutid gjorde filmen så...platt! Det blev inte ett värdigt avslut för filmen då den går in på djupet och sen avslutar med ett kippa efter andan på ytan.
Fun Fact: Scarlett Johansson och Sean Peen tackade nej till rollerna Marlena och August.



Efter mycket hoppande mellan hur många Allies filmen skulle få, så hamnade jag till slut på 3½ Allies. Den hade kunnat få en 4:a men jag tycker inte att Pattinson gör filmen värd så många poäng. Waltz och Witherspoon är briljanta i sina roller (dock lite schablonartade men, men) men någon fantastisk kärlekshistoria blir det inte för mig.

Jag skulle egentligen ha tränat spinning idag, men jag orkar inte! Jag vill gå ut och gå, så jag dissar spinningen och drar på mig skorna och halsduk och vantar och hela köret och traskar i vår fina natur!

Idag är det Fairtrade-dagen, så glöm ickeickeicke att fika "fair" som det heter! Själv kör jag på te, men för er som tycker att te och kaffe känns lite för blaskigt en onsdag som den här så finns det också vin.



Leta efter den här symbolen när du handlar!

Jaha, klockan är 10 och jag har redan slutat jobba.

Nu sitter jag här och vet inte riktigtt vad jag ska göra med resten av dagen...

Hemma igen efter en fika med Josefine och sedan världens bästa och roligaste aerobicspass på Friskis! Jag älskarälskarälskar när man sätter alla blocken perfekt och känner att man fan är värd en guldstjärna efteråt.

Nu ska jag se på Top Model 16 (det är make-overdags och jag vill se gråtande spinkisar) och sen Desperate Housewives (det är något de vill ljuga om och jag vill se nervösa spinkisar).

Maraboureklam 2011 - Tre Munnar

alltså jag kan inte förklara vad det är med den här reklam som gör att jag tycker att den är äcklig. Men det är den! Så det så, så det så, så det så!

Beth (Kristen Bell) är en framgångsrik curator på Guggenheim och fullständigt misslyckad när det kommer till kärlek. När hon får reda på att hennes syster ska gifta sig med en italienare så flyger hon till Rom för att vara med på deras bröllop. Där träffar hon på Nick (Josh Duhamel) och blir intresserad, men när hon får se honom med en annan kvinna så blir hon stupfull och får den briljanta idén att sno mynten, och dessutom en spelmarkschip, ur en fontän som sägs bringa kärlek. Men när hon kommer tillbaka till New York så blir hon förföljd av de män som mynten tillhörde, och en av dem är även Nick. Nu är frågan om Nick verkligen är intresserad av Beth eller om det är på grund av spelmarkschippen?

De bästa filmerna är de man inte har några förväntningar på och precis så var det i detta fallet. Egentligen så har jag aldrig höga förväntningar när det kommer till romantiska komedier så jag blir alltid glatt överraskad. Anywhoo, Kristen Bell är som vanligt den som lyfter filmen och gör den 75% roligare. Nu spelar hon arbetsnarkomanen Beth som blir förföljd av olika killar, den ena konstigare än den andre, och vi får se henne bli mer och mer irriterad. Josh Duhamel, som spelar Nick, är trovärdig och ger lite balans till Beths knasigheter. Det som är ett stort plus i When in Rome är att båda huvudkaraktärerna är precis lika knasiga, även om de är det på olika sätt. Sen så har vi dessutom de supersuperknasiga killarna som antagligen gör både Beth och Nick kännas lite mer normala. Givetvis så finns det ju vissa scener i filmen som jag hade kunnat vara utan eftersom det ger den där påträngande "skratta, skratta då!"-känslan som alltid finns i romantiska komedier.

Snyggast: Kristen Bell har verkligen hittat sin genre, romantiska komedier. Det är som vanligt hennes skådespeleri som gör att filmen blir mycket roligare och inte så flamsig. Oavsett vem hon spelar så gör hon det på ett trovärdigt sätt, men som ändå får mig att skratta. Speciellt när hon gör så fel som det bara kan bli, exempelvis när hon ska försöka krossa krukan eller blir superfull!
Saknas: Även om Beth och Nicks förhållande känns trovärdigt så känner jag att det saknas gnistor när de väl är i samma scener. Det finns en trovärdighet att de skulle kunna vara attraherade av varandra, men inte mer än så. Jag kan inte sätta fingret på om det är personkemi eller manuset som bidrar till det.
Fun Fact: När Beth står i fontänen så ser man att alla mynten som finns i den är amerikanska.



Jag ger When in Rome 3 Allies! Jag tyckte den var gullig och det är ett roligt upplägg. Ibland vill man bara ha en film som man kan titta på och mysa ner sig i soffan med, och då är det här precis en sådan film!

Jag skrev ju inte min recension förra veckan för att jag tyckte att en halvtimmas avsnitt där allting egentligen bara var en jättestor introduktion inte var något att recensera. Men nu har jag ändå sett två hela avsnitt av det nya Two and a half men och känner att jag har lite grund att stå på.

Personligen så tycker jag att det är roligt att det händer något nytt i serien för efter ett tag så kände jag att allting hade stagnerat litegranna. Det enda som egentligen byttes ut var vilken tjej Charlie umgicks med för stunden. så kul att det äntligen händer nånting!

Ashton Kutcher är faktiskt riktigt rolig som Walden och man kan ju tänka sig hur nervös han måste ha varit att ta över från Charlie Sheen, men han fixar det rättså bra. Sen har det ju, de här två senaste avsnitten, varit extremt mycket fokus på Alan och Walden men det är ju nödvändigt för oss som tittare att se deras relation byggas upp. Så det enda jag tycker är sämre är att det har saknats lite andra personer, tex Jake och Alans exfru men jag misstänker att de kommer komma mer i serien ju längre det går.

Är ändå positivt överraskad över den nya säsongen, kommer bli intressant att se vad som händer (vilket jag inte har känt i de tidigare säsongerna).

Nä, kanske inte. Men här får alla som redan är lite julsugna något att skratta åt!

I boken "Människor det varit synd om" av Kalle Lind så får vi följa olika personer som det någon gång i livet varit lite extra synd om. Det kan är från Lena Nyman till Bibelns alldeles egna Job men även mindre ihågkomna personer. Här får vi följa hur personer verkligen trampat i klaveret, gjort bort sig, fått dåliga recensioner eller helt enkelt skitit i det blå skåpet (som det faktiskt heter!).

Under de 3 timmar det tog mig att läsa igenon den här boken så fnissade jag oabrutet! Vända blad, läsa, fnissfniss, läsa vidare, fnissfniss, vända blad. Ungefär så lät det under hela tiden. Boken är skriven på ett fantastiskt humoristiskt sätt och det går inte att lägga från sig den. Kalle Lind balanserar mellan ren och skär fakta och sina egna åsikter när han berättar om alla dessa stackars, stackars personer som det faktiskt någon gång har varit lite synd om.

Snyggast: Jag kan inte sluta fnissa, hur elakt det än må vara, åt kapitlet då Kalle Lind beskriver hur sonen Jack på sin nionde födelsedag fick en dikt av sin pappa Cornelis Wreeswijk som handlade om Vietnamn. Ibland kan det ju vara både kul och fint att få en present som någon gjort själv, fast kanske inte i det här fallet.
Saknas: Jag hade önskat att fotnoterna var på samma sida istället för längst bak i varje kapitel. Detta för att jag a) glömmer av att kolla fotnoterna och b) inte orkar bläddra tillbaka för att kolla vad de handlade om.

"Människor det har varit synd om" får av mig hela 5 Allies! Det är en toppenrolig bok som jag rekommenderar till alla (och nu när jag tänker efter så tror jag att det här är den första boken som fått en hel 5:a, så hurra hurra för det).

Nu kommer topplistan med temat "sammanslagningar" där jag listar vilka program som skulle bli roliga(re) om vi slog ihop dom!

1. Ensam bonde söker mamma
Här får ensamma bönder söka efter kärleken hos ensamstående mammor, se romantiken spira bland höbalarna och vilka av bönderna har chans till att bli barnens nya pappa? (Eller "farbror")

2. Biggest Celebrity Masterchef
Här får kändisar som gått upp för mycket i vikt chansen att tappa alla kilona med hjälp av Bob och Gordon Ramsay. Se dem laga en nyttig och näringsrik fiskrätt samtidigt som de gör knäböj. Vem kommer bränna halva handen på kokande vatten eller svettas rakt i maten?

3. GALAN
Nu slår vi ihop alla galor under hela året och bildar istället GALAN! I 72 timmar så får vi ringa in och skänka pengar till både Rosa Bandet, Världens barn, Amnesty och lite extra kronor för att de ska ha med några humorklipp. En 72-timmars nöjeskavalkad där Carola kommer rappa med Petter och alla gör precis allting för att "stödja alla drabbade".

Jag har hängt i Herrljunga över helgen och haft det ack så trevligt, men nu är jag hemm igen. Därför har det inte varit så värst mycket uppdateringar eftersom Internet inte direkt är på topp där.

Idag är det myyys framför Gossip Girl och sedan The Wedding Crashers som går på 4:an!

Kryper tillbaka ner i sängen med lite te och mina kääära Friggs miniriskakor samt en av mammas böcker (brukar alltid sno dom när hon inte ser).

 
Önskar jag också kunde vara skitskillad med kameror och grejer,
men det ääär jag inte tyvärr! Ni som vill klaga kan börja med att
skicka mig en fin kamera och InDesign!

Men nää, såg att Kissie skulle komma hit till Borås för att "festa loss". Tyvärr kommer hon ju på en fredag då det oftast är suuupetråkigt på krogen (vilket hon antingen kommer gnälla över eller ljuga och säga att det var fullt med folk som ville festa med henne). Jag läser inte hennes blogg men det här kräver nästan en follow-up!

Just nu är det Lasse Hallströms Casanova som visas på Sjuan. Snoozefest, inget jag inte redan sett och dessutom betygsätt. Fast jag hittade faktiskt en bild på hur den riktiga Giacomo Casanova såg ut.




Hmmm, stämmer väl kanske inte superöverens med dagens bild av Casanova?

Men guuud hur kan jag ha missat modellen Tara Lynn? Hon måste defintivt vara en av de vackraste modellerna jag sett (skiter fullständigt i vad hon har för storlek), men hennes ansikte utstrålar verkligen något speciellt. Såhär såg det ut när hon var med i ELLE:

---

Men gud vad tråkigt folk skriver, nu när jag läst lite artiklar om henne. Hela tiden så slängs ordet plussize-model omkring och det är en väldig fixering vid att hon inte är trådsmal. Givetvis så måste jag också slå ett slag för att ELLE vill använda sig av olika kvinnokroppar i deras tidning men måste det bli ett sådant väldigt ståhej för det? Tara Lynn är ju verkligen jättejättesnygg och allting måste ju inte kretsa kring vad hon väger? Jag kan tycka att det blir lite överdrivet för på något sätt så blir det ju ändå viktfixerat och mycket fokus kring modellernas kropp. Varför kan vi inte bara ha med kvinnor, punkt slut. Utan att tjata om vad de väger och om de är plussize eller inte?

Jag har inget att blogga om idag, är supertråkig. Jag vet. Har bara haft seminarium och gått på spinning, börjar sakta men säkert komma närmare the butt of my dreams.

En fin sak är att jag har fått en ny bok, så nu ska jag läsa lite Marian Keyes och slippa mer tråkiga tråktråkböcker. Nu blireeee chickliiit!

Åh Hot fuzz, du är fortfarande lika rolig efter typ den 14:e gången jag kollar! Never change!

Ibland blir jag bara sådär galet megasugen på vissa saker, oftast är det pommes frittes eller choklad. Men när jag satt och läste min Allt om Mat-bok så kom jag till julavsnittet och där hittade jag något som jag seriöst inte har slutat längta efter.

Åååh, Allt om Mat, varför var ni tvungna att ha med era chokladpraliner med saffranskola, vaaarföööör? Jag funderar på att ignorera det faktum att de är menade för jul och göra några nu, bara för att testa liksom. vill ju inte göra äckliga godisar när julen väl kommer liksom, hee heee.




hämtat från Allt om Mat:s hemsida

Jag viftar med min vita flagga nu! Stephen King, tyvärr, jag ger upp! Jag ORKAR tamejfan inte läsa igenom "Liseys berättelse", första gången det har hänt på ja..år och dagar helt enkelt. Så nu måste jag hitta en ny bok och göra recension på, det är därför det helt enkelt varit liiite smådött med recensioner här på bloggen. I alla fall när det gäller böcker.

så nu sitter jag och velar mellan "Boktjuven" eller "Tidsrenesärens hustru".

Men herregud, det här är andra dagen i rad som jag sitter och öppet storgrinar till ett TV-program! Igår var det till Oprah Winfreys program som handlade om rasism och personer som pratade om hur deras familjer hade blivit dödade i upproren i L.A under 80-talet och idag är det till när Plura pratar om låten han skrev till hans mamma efter hon gick bort och han såg så ledsen och pluttig ut och hade tårar i ögonen om det när han berättade.

Tur att ingen är hemma och ser min lilla gråtfest.

Nu ska jag dra på mig gympaskorna och gå 5-kilometaren borta på Ymer. Det är för en gångs skull, ta i trä, jättesoligt och fint väder så istället för att stå inne på friskis och missa allt så kör jag på lite motion a natural idag (och med a natural menar jag skog, inte typ naken eller något sånt).

Sen när jag kommer hem så ska jag göra maaaasssooor av te och lägga mig i ett bad, hurra!

Tidigare så skrev jag ju om att Blair, Leighton Meester, från Gossip girl hade "gått ner" sig lite om man jämförde mot hur hon sett ut i de tidigare säsongerna. Och igår när jag satt och kollade på Desperate Housewives så tänkte jag en tanke som defintiiivt dykt upp i mitt huvud mer än en gång. Vem är det som bestämmer vad Renee, Vanessa Williams, ska ha på sig? Seriöst, jag vet att alla har sina små roller att uppfylla och hon ska vara den sexiga och lite bitchiga grannen men ändåå. Det är superfärgglada kläder med glitter och allting är så fruktansvärt konstig i passformen.




Ett litet utdrag hur det klädmässigt sett ut under de säsonger som hon varit med. Nej, det är defintivt inteinteinte min smak!

Jag blev så himla sugen på pannkakor idag, så var ju tvuuungen att göra det. Hittade ett recept på amerikanska pannkakor i min Allt om Mat-bok som lät (och var) sååå gott! Så nu är jag tjock på pannkakor, helt värt det!

Vilken jääävla usel måndag det här har varit! Hade huvudvärk typ hela dagen och magen bara knorrar efter mat trots att jag äter som jag brukar. Och boken som jag läser just nu blir verkligen bara segare och segare, vilket man INTE kunde tro om Stephen King!

Usch nee, jag tycker verkligen inte om att vara på "kroppsligt" dåligt humör. Skärp till dig, lille meskropp! Nu ska jag göra lite te och hoppas att de hjälper samtidigt som jag ska se på Cake Boss och grina över alla tårtor som jag inte får äta, hee heee.

Idag sänder 6:an det första avsnittet av 2½ Män där Ashton Kutcher ska vara med, jag känner att jag nästan måste se det! det har ju blivit så hypat och frågan är ju vad Ashton kommer att spela för karaktär. Ska de fortsätta ha med någon typ rik playboy-typ eller byta ut honom mot någon annan?

Jag kollade på första avsnittet av Gossip Girl säsong 5 som gick på 5:an och det enda jag kunde tänka på var "Vad har de gjort med stackars Blair?". Hennes går såg superplatt ut och ögonbrynen var superkonstiga om man jämför med hur hon såg ut i de andra säsongerna. Eller så kanske man bara är petig för att hon alltid är så välklädd.




Blair från säsong 5

vs.

Blair från säsong 4

Idag har jag bara lust att sitta i min kära soffa och inte lyfta ett finger, vilket är preeecis det jag tänker göra! Jag tänkte börja med Hairspray och sen velar jag mellan Hot Fuzz eller Bröderna Grimm. Ack och ve, vilka i-landsproblem.

Jag ÄLSKAR matprogram! Jag vet inte varför, men jag ser på dem alla. Jamie Oliver, Gordon Ramsay, Nigella, Per Moberg, Delicious Miss Dahl och så vidare! Jag tycker det är så fruktansvärt myyyys att sitta och titta på matprogram. Men ett program som jag aldrig har tyckt är intressant är Spanien runt med Gwyneth & Co. Det är så himla torrt och tråkigt och trots att det är mycket skratt och prat om vad de äter så blir jag aldrig ens lite småsugen. Jag fattar verkligen inte hur de fick en till säsong!

Just nu håller jag på att läsa Stephen Kings "Liseys berättelse", alltså det tar en eeevighet! Jag fattar inte hur en bok kan vara så intressant och så tråkig på en och samma gång, men jag måste ändå läsa vidare. Jag klarar typ inte av att lämna en bok och film oläst och otittad, för jag tänker alltid att den kanske blir bättre ju mer jag engagerar mig.

Marnie Wilson (Kristen Bell) har äntligen lyckats lägga sin skoltid bakom sig och jobbar nu som en av de mest framgångsrika inom PR. Men när hon får reda på att hennes bror tänker gifta sig med Joanna (Odette Yustman) faller hennes värld samman. Joanna var hennes stora plågoande under hennes skoltid och den som gjorde hennes liv helt miserabelt. Hon får även reda på att Joannas moster Ramona (Signourney Weaver) var vän med hennes mamma Gail (Jamie Lee Curtis) men att vänskapen slutade mindre lyckat. Men när Marni upptäcker att Joanna inte ens minns henne så blir hon besluten att visa för sin bror vem Joanna egentligen är.

You Again är ju en sådan film som är förutsägbar, men som jag ändå kan tycka är rolig. Det mesta av den komiska succéen hänger på att Kristen Bell är så naturlig i rollen som Marnie. Hon blir aldrig överdriven i sitt kroppspråk eller i sina miner, trots att hon några gånger är påväg att verkligen smälla av, vilket gör att filmen inte blir så "gå-påig" som vissa komedier kan bli. Odette Yustman har jag aldrig sett innan och hon spelar rollen som Joanna bra, dock lite överdriven, men står sig ändå mot de andra skådespelarna (som ändå är Sigourney Weaver och Jamie Lee Curtis liksom!). Jag tycker ändå att det fanns stunder då jag skrattade högt och trots att man väldigt lätt kunde förutse slutet så kände jag ändå att filmen var intressant. Dels ur den komiska synvinkeln men också utifrån att Joanna låtsas att inte ens känna igen Marnie för att undvika den obehagliga konfrontationen. Sympatin pendlar liksom mellan Marnie som har så mycket ilska inom sig och bara vill ha ett förlåt, vilket gör att hon nästan blir lika taskig som Joanna, och Joanna som bara vill glömma allt och vara den personen hon är nu.

Snyggast: Kristen Bell är verkligen så rolig, eftersom hon är så naturlig! Hon gör att man faktiskt tycker synd om Marnie men också skrattar åt henne, exempelvis när hon sitter fastbunden på flygplanet och blir matad med salta kex av flygvakten. Hade de valt någon annan att spela Marnie så hade det nog lätt blivit lite av en trams-komedi.
Saknas: Ibland blir det faktiskt en trams-komedi, speciellt när det kommer till de som mest cirkulerar runt i filmen. Betty White är INTE rolig som den konstiga mormodern och karaktären Will är ju mest bara där. Han säger typ inte mycket och verkar inte riktigt fatta vad det är som händer. Det tycker jag mest är irriterande, det hade blivit mer intressant och dessutom roligare om han hade fått vara med mer i filmen istället för att ha den där "men tjejer, kom överens nu, heehee"-attityden som han verkar ha.
Fun Fact: Precis som i filmen så kom Sigourney Weaver och Jamie Lee Curtis i samma klänning för att skoja lite med folk.





Jag tycker ändå, trots de lite lätt tramsiga inslagen i filmen, att den var rolig! Den får 3 Allies av mig, som betyder helt klart sevärd men kanske ingen toppentoppenfilm.

Nu har bloggen legat på lågenergi här i två dagar. Anledningen till det är att i fredags hade jag seminarium och sen stack jag iväg till min vän Josefine för en liten kväll med vin  (blev rättså mycket när jag tänker efter). Och igår var jag väääälidgt, väldigt trött. Superunderligt, verkligen.

Jag har ju varit en trogen kund av Special K vääldigt längee nu, men nu har jag faktiskt bytt ut det mot havegrynsgröt. Dels för att det är mindre kalorier i det och dels för att jag behöver mer fibrer. Kan ju bara säga såhär: det finns inget som gör en så mätt på morgonen som havregrynsgröt, ty det smakar klister!

Oj oj, jag har ju glömt av att blogga idag! Förlååt förlååt. Men efter jag jobbade så kom jag hem och då var jag så trött att jag somnade i soffan en liten stund och sen vaknade jag lagom till att jag hann med bussen som jag skulle ta till träningen.

Jag kan faktiskt säga att det inte har hänt något annat spännande idag. Jag vet, jag kan vara så tråkig ibland!

Här kommer faktiskt en filmtips på en film som jag INTE tycker ni ska kolla på: se absolut inte The Mist som går ikväll kl 21.00! Det är de mest meningslösa två timmar jag någonsin spenderat på en film. Heelt urdålig!

Jobba, åka hem, äta, plugga sociologi, byta om, åka till stan, fika med Hanna!

Tjohoo idag börjar äntligen Top Model säsong 16 på 3:an! Jag längtar efter sammanbrott, gråt och uppkäftiga attityder.

Om Ridley Jones hade tagit sovmorgon den dagen så hade hennes liv sett helt annorlunda ut. Men det gjorde hon inte, och istället blir hon räddaren i nöden för en ung liten pojke som var sekunder från att bli överkörd. Efter några veckors massmediehysteri så tror Ridley att allting äntligen har lugnat ner sig, men hon har fel. En dag får hon ett kort på en kvinna med en bebis med en lapp där det står: "Är du min dotter?". Hela Ridleys liv sätts i gungning allt eftersom hon försöker finna sanningen om henne själv och dem hon trodde var hennes familj.

Jag måste erkänna att jag blev lite besviken på den här boken. Jag blev riktigt intresserad när jag läste vad den handlade om men själva bokens innehåll känns lite, ja, tunt. Det är en bra historia men karakäterna känns lite väl platta ibland och dessutom så tar boken mitt i historien en helt ny vändning och blir till någon slags action. Detta föll inte riktigt mig i smaken då jag inte hade förväntat mig något sånt. Sen så händer allting så himla fort! Hon träffar en jättesnygg kille i hennes hus och så ligger dom med varandra och utvecklar värsta episka kärlesdramat samtidigt som dom blir jagade av polisen och läskiga män. Låter lite väl mycket va? Det är det också.

Snyggast: Vissa kanske stör sig på sådana här saker men jag tycker att man som läsare får en djupare kontakt med huvudkaraktären när det är skrivet till mig. Ridley har en egen dialog i sitt huvud som man som läsare blir inbjuden till, vilket göratt jag lättare förstår hennes tankar och varför hon reagerar som hon gör. Jag tycker att det ger lite liv till hennes annars så platta personlighet.
Saknas: Slutet kändes ju bara jättedåligt! Återigen så tycker jag att allting går alldels för snabbt och slutet kändes verkligen som ett slags sago-slut. Snipp snapp slut så dog den elaka mannen och hon levde lycklig i alla sina dagar trots allt som hade hänt. Trots att det kommer en snabb liten epilog gällande hur allting är nu så räcker det inte ända fram för mig.

"Vackra lögner" av Lisa Unger får 2 Allies av mig. Ja, det är en intressant historia som presenteras, men det räcker inte helt för mig. Jag behöver mer djup i historien men det kommer aldrig, och därför har jag svårt att bli engagerad.

Idag när jag satt på bussen hem så började jag tänka på ett Grotesco-klipp och kunde verkligen inte sluta fnissa. Kul för mig, mindre kul för mina medresenärer!

Klippet i fråga var det här:

Gunilla Persson från Svenska Hollywoodfruar har ju hamnat i rätt rejält blåsväder för hur hon har agerat som så kallad "stage mom" till hennes dotter Erika.

Alltså, jag tror faktiskt inte att hon tvingar Erika att uppträda. Om jag ska säga min ärliga åsikt, vilket jag givetvis gör. Jag har sett rättså många realityserier OCH halvbra dokumentärer om stage moms för att veta att det oftast brukar finnas ett genuint intresse hos barnen. Men de är barn, och hur roligt tycker barn att det är att öva varje dag eller sitta i ett väntrum för att sjunga i typ 3 minuter? INTE ALLS! Därför tror jag faktiskt inte att Gunilla tvingar Erika att uppträda för att själv uppfylla hennes egna drömmar, för någonstans så finns det nog ett riktigt intresse hos Erika.

Det som däremot ÄR upprörande är hur Gunilla beter sig ibland! Att säga att "det är Jesus som gör att du kräks" är inte okej, och detsamma gäller att säga att hon är söt utan smink för att senare smita in på toaletten och ändå sätta på henne lite rouge. Det är där jag anser att Gunilla beter sig mer än märkligt! Vad ger det för signaler till henens dotter? Nej Gunilla, det där är INTE OKEJ!

Tjoohiiee nu ska jag gå och träna igen! Den här kroppen ska plågas, och svettas, och plågas ännu mer! Ingee snack om saken serru!

---

Blev på vidrigt dåligt humör efter träningen, vill inte blogga. Det skulle bara bli trist, så jag låter det ligga och vara ifred tills imorgon. Peace out!

Äntligen så kom Topphälsa ner i brevlådan! Så nu sitter jag och läser den ackompanjerat med lite musik och en viidrigt god klementin!

Hahah ååh det här är ju bara så fruktansvärt dåligt, men ändå gulligt på något vis. Men fortfarande dåligt...

Dagens tips är Awkward på MTV, den har snabbt blivit min nya favoritserie! Så idag, klockan 19:00 på MTV, seee deeet!

Idag önskar jag att jag satt på ett Starbucks med en massa goda, komplicerade kaffe latte på bordet. Aah, önskedrömmar!

I den fjärde Pirates of the Carribean-filmen så försöker Jack (Johnny Depp) hitta ungdomens källa. Dock är han inte ensam om det. Förutom han själv så är spanjorerna, Barbossa (som numera arbetar åt kungen i England), Svartskägg och hans vackra dotter Angelica(Penelope Cruz) ute efter samma sak. som vanligt så går det inte alltid som Jack själv vill och innan han själv insett det så är han fast mellan olika löften.

Efter mycket funderingar så kom jag äntligen fram till varför den här filmen INTE funkar! Det största problemet är att man har låtit Jack bli huvudpersonen, vilket i sin tur gör att filmen byter inriktning. I de tre förra filmerna så funkade konceptet eftersom Jack bara var en av bofigurerna och det redan fanns en huvudkaraktär med ett tydligt mål. Nu blir det mest att Jack vinglar sig fram och tillbaka i hela filmen och man får inte riktigt grepp på vad det är han egentligen vill. Varför vill han ens hitta ungdomens källa? Figuren Jack Sparrow är inte gjord för att vara i centrum, han måste stå i utkanten av filmen! Nog sagt om det så kan jag i alla fall säga att själva manuset och historien i sig är en trevlig överraskning från den tredje Pirates-filmen, som jag tyckte var en enda jättestor snoozefest. Det är fartfyllt och mycket som händer, vilket alltid är trevligt i en film som är menad att endast underhålla.

Snyggast: Specialeffekterna måste givetvis få ett kudos. ALLT, enligt mig, ser realistiskt ut och de har nog verkligen inte sparat på krutet. Vilket i sin tur gör att filmen blir mycket mer underhållande.
Saknas: Det absolut största problemet med filmen är att den är så fruktansvärt rörig. Mycket av det beror på problemet med Jack och hans motiv och att det finns cirka fem andra historier som vävs in i en redan komplicerad historia.
Fun Fact: Penelope Cruz var gravid under inspelningen av filmen, och när bulan blev så stor att de inte kunde "täcka över" den med kläder så fick hennes yngre syster Monica hjälpa till. Monica fick vara med i alla tagningar där de filmade långt ifrån, medan Penelope gjorde alla där hennes ansikte syntes.



Pirates of the Carribean - On Stranger Tides får 2½ Allies av mig! Ja, den är underhållande men mer än så blir det inte. Historierna är alldeles för platta och komplicerade och väcker inga känslor hos mig. Men ja, är man ute efter en bra äventyrsfilm så kan det här vara rätt film!